Hugo Hedlund

The force will be with you. Always

* Den här bloggposten innehåller spoilers för det som inom Star Wars kallas ”Expanded Universe”

Jag förstår att hela världen väntar på min analys av tillkännagivandet av de nya skådespelarna i de nya Star Wars-filmerna, men eftersom det görs bättre av andra (och för att C-uppsatsskrivande lämnar lite tid åt annat) lämnar jag det därhän och ägnar mig helt oironiskt åt Star Wars-historia. Historia är ett passande ord i detta sammanhang eftersom det denna bloggpost handlar om det som för cirka en vecka sedan förpassades till historien. Det jag talar om är det som inom Star Wars-svängen kallas ”Expanded Universe” – eller helt enkelt EU.

EU är – lite förenklat – benämningen på allt Star Wars-material som gjorts som inte är George Lucas filmsvit. Bland dessa produkter märks böcker, spel, serietidningar och mycket mer. I detta utökade universum har inte bara ”the big threes” (Leia, Luke och Han) öden bortom filmerna utforskats utan helt nya karaktärer har introducerats och samexisterat med de ”kanoniserade” figurerna. Sedan 1983 har över 100 spel, 200 böcker och 1000 serietidningar adderats till de 797 minuter Star Wars som George Lucas producerat.

Berättelserna i EU har – med varierande grader av framgång – försökt hålla en intern sammanhängande logik, något som inte alltid har lyckats och som därför har lett till att det etablerats olika nivåer av kanon (vilket skulle kunna utgöra bakgrund för en avhandling på ämnet). Filmerna har dock alltid – av naturliga skäl – behållit en särställning som ”G-canon” (George Lucas Canon) även om vissa EU-element letat sig in i de nya filmerna – namnet på planeten Coruscant härstammar till exempel från en av de mest ansedda Star Wars-författarna, Timothy Zahn. För en vidare diskussion om kanon i fiktion hänvisar jag vidare.

Mitt eget intåg i EU tog plats i slutet av 1998 då jag blev helt uppslukad av det superba rymdflygspelet Rogue Squadron. Sedan dess har jag mer eller mindre okritiskt konsumerat det mesta som
finns i form av Star Wars-narrativ. Jag har sett Chewbacca krossas av en måne, genomlidit Lukes tragiska kärleksliv och hållit mig à jour om hur Solo-Organa-barnen trillar av pinnen en efter en. De här sexton årens kulturkonsumtion har varit betydligt mer stimulerande än vad jag här ger sken av – framförallt genom att EU alltid har varit en stor, spretig och levande värld som befolkats av en mängd olika författare och kreatörer. Men nu är det slut med det.

En liten del av mitt bibliotek

En liten del av mitt bibliotek

För drygt två år sedan när Disney köpte rättigheterna till allt vad Star Wars hette hade jag en mindre livskris. Att det skulle bli nya filmer stod helt klart liksom att den här miljardaffären på ett eller annat sätt skulle påverka det jag ägnat en ansenlig del av min ungdom åt. För en drygt vecka sedan kom den väntade domen: i princip allt Star Wars-material som skapats sedan 1983 räknas från och med nu som apokryfer. Materialet kommer att finnas kvar men kommer att ligga under en ”Legends”-etikett. Samtidigt som de nya filmerna börjar spelas in gör Disney gör ett break och startar om Star Wars från där Return of the Jedi slutade och bygger på med nya böcker, filmer, spel och serietidningar.

I morgon är det ”May the fourth” – den inofficiella internationella Star Wars-dagen (på grund av ordlek) – och det förväntas komma nyheter om den riktning som Star Wars-skeppet styrs i. Vid det här laget har jag förlikat mig med tanken om en nystart. Jag har erkänt att allt som producerats inte har varit top notch. Jag tycker självklart att det ska bli kul med nya filmer oavsett kvaliteten på dessa. Allt detta för att jag alltid kommer att ha kvar de upplevelser jag haft av en version av en galax långt, långt borta. Jag skulle dock ljuga om jag sa att det inte kändes lite bittert (om än poetiskt) att en stor del av ens ungdom förpassats till ”Legend-status”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *